Skönt att min flygbuss äntligen kom fram till avtalad plats med Anders.
ViVilken
härlig
utsikt jag fick från min bostad på Boulevard Charlotte....
und
....och från baksidan kunde jag se detta.
En
En stor datorskärm fanns i lägenheten där
Anders kunde visa sina flickor nästan i full skala.
und....och från baksidan kunde jag se detta.
Lite väl påpälsad åt vi lunch på Café de Paris på Casinoplatsen.
Här i Larvotto var man mycket nära Monaco's östra gräns.
Är det i det höga huset som Madeleine bor?
Från hennes balkong på 15:e vån. ser man nästan till franska Menton bakom mig.
Här fick jag audiens till hennes finaste gästsoffa.
Anders provade skinnjackan som han hade till påseende.
En kväll blev det pizza och vin på en enkel restaurang.
En annan dag bjöd Madeleine på vin före vårt restaurangbesök.
Den här bilen hade jag aldrig hört talas om tidigare, och inte dess namn Maybach heller.
Synd att butiken hade stängt för dagen - jag som ville veta priset.
Här testade vi ett dunkigt och blinkigt tillhåll - vanlig mötesplats för Anders.
En härlig dag i Monaco Ville startade vi med lunch.
I denna "gamla sta'n" finns små gränder...
...och många rena och pitoreska stadsmiljöer.
Här nere kunde vi skönja Port Hercule där Formel 1 har sin depå,...
...vilket man kan se tydligare från andra sidan.
Här ser man Port Hercule lite tydligare och med Casinoplatsen ungefär "kl. 1".
Så kom vi fram till det gamla fortet, som till vänster i bild är sammanbyggt med Slottet.
Först försökte vi lista ut vem denne förkämpe kunde vara?
Man kunde undra om Roger Moore var hemma nere i Montvieille?
Jag fick skjuta över ett litet kanonmeddelande och varsko om vår ankomst.
Men först ville vi studera mera av parken i den gamla staden - som här,
bottenvegetationen i Port de Montvieille,...
...som ligger med sin hamn här.
Här i gamla sta'ns kyrka är kungligheterna begravda, senast Grace Kelly.
Sedan bar det iväg neråt utmed sluttningen...
...där vi valde att promenera halvvägs ner för att se det vackra både ovan och under.
Det visade sig vara precis rätt nivå...
...för att få se så mycket vackert..
Här kom vi fram till Oceanologiska Muséet...
...där vi kunde träffa Prins Albert I, som var en ivrig oceanolog
innan han kom på att skaffa intäkter via casinolicenser.
Snart fick vi studera lite pitoreska näringsställen igen.
Här kom vi fram till baksidan av kyrkan, som vi tidigare hade varit inne i.
Överallt lika vackra miljöer och vi behövde inte trängas vid den här tiden.
Nog funderade vi över om Rainier Grimaldi skulle bjuda på eftermiddagsfika innan...
...vi skulle anträda den gamla fort-entrén ner till hamn-nivån.
Här nere kunde vi njuta av hur bergsstupet speglade sig i en husfasad.
Även utan spegling var stupet med husen så nära kanten helt fascinerande.
Sista kvällen fick jag Sabine till bordet på Restaurang Polpetta.
Sist blev vi bjudna på eftersits tillsammans med...
...Madeleine och hennes tjejliga.
Och Pappa kände sig trött och glad efter en toppendag med Anders.
Sedan jag hade gått till min bostad så fortsatte ungdomarna på egen hand.
Sista dagen hann vi med ytterligare en kyrka,
och en brant stigning som övergick i rulltrappa och hiss.
Före min flygbuss till Nice Cote D'Azur fick vi en liten stund på solsidan.